Om att tappa bort sig själv och om att försöka hitta tillbaks igen

 

Några dagar efter att jag kom hem från Miami i somras lade min fina vän Dominika upp bilden ovanför på Facebook tillsammans med texten ”What I really miss from Miami is this smile! Love you JoJo!”. Hon och resten av mitt fina lilla tjejgäng där nere brukade kalla mig för sunshine, för att de sa att jag var som deras alldeles egna sol, för att jag alltid log, var positiv, glad och fick alla andra runt om mig att må bra.

 

Lite drygt ett halvår innan det, precis innan jag skulle åka hem från Idaho, sa min områdesrepresentant Tracy något till mig som verkligen värmde. Hon sa, att när hon och alla värdfamiljer stod och väntade på oss utbytesstudenter på Idaho Falls Airport var det bara mig hon såg när vi äntligen kom ut. Hon sa att jag lyste upp hela rummet med mitt leende och trots att allas värdfamiljer förutom min som var försenad var där var jag den som log störst, som kom in med den bästa attityden och som verkligen stod ut.

 

Ni som hängt med ett tag vet att jag bytt blogg lite fram och tillbaks och trots att antalet läsare sjönk till i princip noll när mitt USA äventyr tog slut, har jag alltid fått fina kommentarer då och då om att jag är både en inspirationskälla och glädjespridare.

 

Och det är precis den personen jag vill vara. Någon som får andra att må bra, som sprider glädje och positiv energi runt sig. Någon som alltid sprudlar av energi och ständigt har något nytt på gång. Någon som inspirerar och alltid har nära till skratt.

 

Fast på senaste tiden känns det som att jag på något sätt tappat bort mig själv mitt i allt. Jag är inte alls den där personen längre. Jag är ständigt trött och sliten, jag blir irriterad av minsta lilla och har en negativ inställning till det mesta. Jag känner mig konstant stressad och uppe i varv. Jag har varit sjuk mer än jag varit frisk den här terminen vilket har tagit enormt mycket på min energi och mitt humör. Jag har hamnat efter i skolan eftersom jag varit borta så mycket och har dessutom annat att ta igen utöver det och jag har stressat upp mig själv så mycket över att prestera toppbetyg ändå. Jag har alltid haft höga krav, men nu när jag bytt program känns det som att jag måste bevisa både för mig själv och alla andra att det här inte är ännu ett misslyckande och snedsteg. Jag blir stressad av att se alla studentpeppade vänner och veta att jag själv har ett år kvar när allt jag vill just nu är att bli klar med skolan och få springa ut med mina fina vänner. Nu menar jag inte att jag tycker synd om mig själv eller att ni ska göra det heller. Jag har det oerhört bra egentligen. Jag har bara fastnat i en svacka och det känns mest som att jag står still och trampar. Min självkänsla sjunker i samma takt som min energi och jag känner mig mest bara trött och irriterad på allt och alla. Jag tror att det avspeglat sig ganska tydligt på bloggen också, att jag inte riktigt är mig själv just nu, att jag inte mår sådär jättebra.

 

Och jag känner att nu, nu får det vara nog. Jag vill inte vara den tråkiga, negativa personen jag är nu. Det går ut över alla jag tycker om men mest av allt får det mig själv att må dåligt. Det är dags att ta tag i mig själv och inse att jag måste ändra min attityd, annars dröjer det inte länge innan jag blir totalt utbränd och kraschar totalt. Jag måste lära mig att inte stressa upp mig över att göra allting perfekt och hinna med allt på samma gång. Det får ta den tid det tar nu. Jag kommer att komma ikapp i skolan så småningom, det är okej. Jag kommer att bli frisk, det är okej. Jag kommer också att ta studenten snart och det är ingen tävling om vem som gör det först, det är okej. Jag duger precis som jag är och jag behöver inte ställa så höga krav på mig själv, det är okej. Allt kommer att bli okej, jag måste bara stanna upp, ta några djupa andetag och ändra mitt sätt tänka och mitt sätt att se på mig själv. Och jag är övertygad om att sakta men säkert kommer jag att hitta tillbaks till mig själv och bli den där härliga glädjespridaren som jag egentligen är. Allt kommer att bli bra.

 


RSS 2.0