Vill bara titta in och meddela att jag och bloggen tar ett välbehövt påsklov nu. Hoppas att ni får en underbar påsk med massor av godis, god mat, mys med familjen och vännerna. Min kommer förhoppningsvis bli alldeles fantastisk! Njut nu ordentligt så hörs vi om sisådär en vecka eller så. Puss!

 

Några dagar efter att jag kom hem från Miami i somras lade min fina vän Dominika upp bilden ovanför på Facebook tillsammans med texten ”What I really miss from Miami is this smile! Love you JoJo!”. Hon och resten av mitt fina lilla tjejgäng där nere brukade kalla mig för sunshine, för att de sa att jag var som deras alldeles egna sol, för att jag alltid log, var positiv, glad och fick alla andra runt om mig att må bra.

 

Lite drygt ett halvår innan det, precis innan jag skulle åka hem från Idaho, sa min områdesrepresentant Tracy något till mig som verkligen värmde. Hon sa, att när hon och alla värdfamiljer stod och väntade på oss utbytesstudenter på Idaho Falls Airport var det bara mig hon såg när vi äntligen kom ut. Hon sa att jag lyste upp hela rummet med mitt leende och trots att allas värdfamiljer förutom min som var försenad var där var jag den som log störst, som kom in med den bästa attityden och som verkligen stod ut.

 

Ni som hängt med ett tag vet att jag bytt blogg lite fram och tillbaks och trots att antalet läsare sjönk till i princip noll när mitt USA äventyr tog slut, har jag alltid fått fina kommentarer då och då om att jag är både en inspirationskälla och glädjespridare.

 

Och det är precis den personen jag vill vara. Någon som får andra att må bra, som sprider glädje och positiv energi runt sig. Någon som alltid sprudlar av energi och ständigt har något nytt på gång. Någon som inspirerar och alltid har nära till skratt.

 

Fast på senaste tiden känns det som att jag på något sätt tappat bort mig själv mitt i allt. Jag är inte alls den där personen längre. Jag är ständigt trött och sliten, jag blir irriterad av minsta lilla och har en negativ inställning till det mesta. Jag känner mig konstant stressad och uppe i varv. Jag har varit sjuk mer än jag varit frisk den här terminen vilket har tagit enormt mycket på min energi och mitt humör. Jag har hamnat efter i skolan eftersom jag varit borta så mycket och har dessutom annat att ta igen utöver det och jag har stressat upp mig själv så mycket över att prestera toppbetyg ändå. Jag har alltid haft höga krav, men nu när jag bytt program känns det som att jag måste bevisa både för mig själv och alla andra att det här inte är ännu ett misslyckande och snedsteg. Jag blir stressad av att se alla studentpeppade vänner och veta att jag själv har ett år kvar när allt jag vill just nu är att bli klar med skolan och få springa ut med mina fina vänner. Nu menar jag inte att jag tycker synd om mig själv eller att ni ska göra det heller. Jag har det oerhört bra egentligen. Jag har bara fastnat i en svacka och det känns mest som att jag står still och trampar. Min självkänsla sjunker i samma takt som min energi och jag känner mig mest bara trött och irriterad på allt och alla. Jag tror att det avspeglat sig ganska tydligt på bloggen också, att jag inte riktigt är mig själv just nu, att jag inte mår sådär jättebra.

 

Och jag känner att nu, nu får det vara nog. Jag vill inte vara den tråkiga, negativa personen jag är nu. Det går ut över alla jag tycker om men mest av allt får det mig själv att må dåligt. Det är dags att ta tag i mig själv och inse att jag måste ändra min attityd, annars dröjer det inte länge innan jag blir totalt utbränd och kraschar totalt. Jag måste lära mig att inte stressa upp mig över att göra allting perfekt och hinna med allt på samma gång. Det får ta den tid det tar nu. Jag kommer att komma ikapp i skolan så småningom, det är okej. Jag kommer att bli frisk, det är okej. Jag kommer också att ta studenten snart och det är ingen tävling om vem som gör det först, det är okej. Jag duger precis som jag är och jag behöver inte ställa så höga krav på mig själv, det är okej. Allt kommer att bli okej, jag måste bara stanna upp, ta några djupa andetag och ändra mitt sätt tänka och mitt sätt att se på mig själv. Och jag är övertygad om att sakta men säkert kommer jag att hitta tillbaks till mig själv och bli den där härliga glädjespridaren som jag egentligen är. Allt kommer att bli bra.

 

Provet idag gick över förväntan, skönt! Inte lika skönt är att jag fått feber... Igen! Orkar inte, att jag aldrig ska bli helt frisk. Så nu överger jag plugget och går och lägger mig i sängen istället, är totalt slutkörd och orkar inte sitta uppe en sekund till.

 

Usch, ska ner till skolan om några minuter och skriva prov i budgetering och kalkylering. Tror aldrig jag kännt mig så oförberedd inför ett prov förut. Det är inte det att jag inte pluggat, jag har lagt ner tiotals timmar på att sitta och läsa kapitlen om och om igen, göra uppgifter, ta anteckningar, men alltså, inget går in och det är så frustrerande. Försöker intala mig själv att det värsta som kan hända är att jag får ett F och får göra omprov men alltså, bland det värsta jag vet är att faila prov. Det händer liksom inte. Efter provet ska jag i alla fall till läkaren för att ta lite blodprov och så.

 

Annars då? Har knappt sovit någonting i natt, inte på flera nätter faktiskt. Ligger och vrider och vänder på mig och vaknar till lite då och då under natten. Jättejobbigt. Så, känner mig helt enkelt inte på topp just nu. Tur att det är lov snart och jag har fantastiska äventyr att se fram emot!

 

Har sjukt mycket just nu med prov både torsdag och fredag, så bloggen hamnar lite efter. Tänkte slänga in lite bilder och så från de senaste dagarna!

 

Hade en supermysig helg som började redan i fredags, för då hade jag ingen skola. Började morgonen med en smarrig vitaminboost frukst, satte mig och pluggade några timmar och sedan bakade jag whoopies till min kära pojkvän för det har han tjatat om så länge och han var ju faktiskt värd det efter 14 prov på två veckor.

 

Jag hade tänkt slänga in en drös bilder och berätta lite om min helg men alltså, jag är så himla trött så det får vänta till i morgon. Har det himla stressigt just nu, men ändå rätt så bra. Har kommit igång med träningen vilket känns fantastiskt och jag var ledig i helgen vilket kändes lika härligt det. Nu behöver jag en god natts sömn för att ladda batterierna inför en heldag med med plugg. Slänger in en bild på mina goda whoopies som jag bakade i fredags som hela familjen och särskilt Raj har njutit av hela helgen. Mums! Fast nu har jag skickat hem resten med Raj, för nu får det banne mig vara nog med godis. Nej, ögonen går i kors och jag bara babblar. Sov gott!

 

Idag har jag inte haft någon skola, men jag har hållt mig riktigt sysselsatt ändå! Gick upp i tid för att plugga ett par timmar efter en riktig vitaminboost frukost beståendes av melon och mango. Förutom massa plugg har jag hunnit med att baka en dubbelsats whoopies som blev huuur goda som helst. Perfekt liten grattis-till-att-ha-klarat-av-mockexams-present till Raj! Ikväll hoppas jag på utgång, men vi får se vad som händer. Annars blir det myskväll hemma, inte så illa det heller. Nu blir det lite mer plugg, har två superviktiga prov nästa vecka. Hoppas er fredag börjat lika bra som min!

 

Idag har jag spenderat dagen i sängen, med ett huvud som snurrar, ben som knappt bär och en mage som krampar så fort jag försöker äta. Är med andra ord sjuk, igen. När ska detta ta slut? Jag har spenderat större delen av vårterminen i sängen och jag är så trött på det. Vill bli frisk nu. Vill ha energi till att plugga ikapp i skolan, till att ta långa promenader i vårsolen, till att vara glad och positiv, till att orka dricka vin med vänner på fredagskvällar som denna. På måndag ska jag förhoppningsvis till en ny doktor, eftersom att han jag går till nu bara säger att det är virusinfektioner hela tiden utan att ens lyssna och att det enda jag kan göra är att vila, fast jag såklart inte har tid till att vila om jag bara är sjuk hela tiden och alla måsten bara blir fler och fler. Han bara kikar lite i halsen och lyssnar på mina lungor och sänger att jag blir frisk när det blir vår, för då är man ute mycket mer och då är det inte lika lätt att få nya virusinfektioner, och sedan får jag snällt gå och betala mina 200 kr. Jag känner mig så frustrerad och irriterad. Inte bara på dumma doktorer som inte lyssnar, på orättvisa lärare som inte tar sig tid att förstå, på allt som bara går fel hela tiden, utan mest frustrerad blir jag på mig själv för att jag är så lättirriterad, negativ och tråkig. Har ingen energi och inget tålamod och jag hatar, hatar, hatar det för det är verkligen inte sån jag är. Nej, usch. Får det att låta som att hela livet är hopplöst, men riktigt så illa är det ju inte. Jag är bara så himla trött. Så himla trött.

 

Det är sjukt vad jag är stressad just nu! Måste lära mig hantera det bättre, stanna upp och andas lite också. Det är bara så mycket jag måste göra och så mycket jag vill göra på en och samma gång och det är svårt att få tiden att räcka till ibland. Eftersom att jag bytte program i mitten av höstterminen och vi läser alla ämnen i block (alltså, hälften av ämnena första hälften av ht och första hälften av vt, resten av ämnena andra halvan av ht och andra halvan av vt, om ni förstår vad jag menar), så det blir väldigt intensivt och det innebär också att jag missade första halvan av kurserna vi läser nu. Med andra ord, mycket att ta igen. Jag har dessutom lite från ettan att catcha upp på eftersom programupplägget var annorluna då och så har jag varit sjuk och därmed, ännu mer att ta igen. Närmre bestämt, sex stora prov, två viktiga projekt och två inlämningar att ta igen. Ganska så mycket, ja. Men det är bara att bita ihop, ta sig igenom det och försöka njuta av vardagen på samma gång. Inte så lätt, men jag jobbar på att bli bättre.

 

Idag hade jag och Johanna sex timmar att plugga självständigt, eftersom att resten av klassen håller på med ett projekt och vi istället får lite lektionstimmar till att ta ikapp det vi behöver. Att sitta sex timmar själv och fokusera är inte lätt, så det blev kanske lite för många pauser. Men i morgon har vi bestämt att då jäklar sätter vi igång på riktigt. Fick jobba självständigt på svenskan också, så det var förresten inte sex timmar, utan nästan åtta om man räknar med lunch. Och efter det hade vi idrott där klättring stod på schemat. Kul, men sjukt jobbigt och lite (väldigt) läskigt. Alltid kul att prova på någonting nytt i alla fall!

 

Hoppas ni får en rolig onsdagskväll, lill-lördag och allt, själv spenderar jag den i mjukisbyxor och mystofflorna, 27 olika skolböcker och självklart Grey´s Anatomy som avslutning! Känner migränen smyga sig på, så jag ska nog stänga ner bloggen och trycka i mig lite tabletter och vila innan jag tar tag i allt.

 

Jag fick ju ett tokryck och raderade alla gamla inlägg för ett par dagar sedan, men jag tänkte inte riktigt på att ett par av inläggen kunde varit roliga att ha kvar. Så här kommer en liten repost/remake på inlägget där jag sammanfattade alla mina resor från USA!

 

Ni som känner mig eller har följt min blogg ett tag vet att jag varit i USA flera gånger, hela tio gånger för att vara exakt! Jag har sammanfattat alla resor med lite text och bilder för att jag tänkte att det vore roligt att visa er. Om det är någon särskild resa ni vill höra mer om, vill se fler bilder, vill ha resetips eller tja, vad som helst, är det som vanligt bara att hojta till! Nog babblat, först ur är Florida 2007!

 

Åh, jag spricker av lycka och excitement snart! Vi, världens bästa familj och jag, har precis bokat fyra flygbiljetter och sex hotellnätter i Peking, Kina. Jag har drömt om att få åka till Asien ett bra tag nu och äntligen, äntligen, äntligen!  Tänk er att vandra på den kinesiska muren, spendera alldeles för mycket pengar på livliga marknader och äta sig proppmätt på himelsk mat som man egentligen inte har någon aning om vad den innehåller. När jag inte är upptagen med att gå gata upp och ner i Peking tänker jag ligga och flyta i den fantastiska inomhuspoolen som finns på hotellet, kolla bara sista bilden! Galet. Och tänk alla fotomöjligheter. VILL ÅKA NU!

 

Hörrni, tänk att det redan är mars och våren börjar kännas i luften! Själv har jag jobbat hela helgen och inte riktigt kunna njuta så mycket som jag hade velat av den strålande solen, men om våren nu verkligen är på ingång lär jag väl få fler chanser snart. Helt, helt, helt sjukt hur snabbt årets två första månader flugit förbi. Det känns som att ju äldre man blir, desto snabbare går tiden, januari och februari har inte kännts som mer än ett par veckor. Kan i och för sig vara för att jag knappt hunnit göra någonting, har ju mest legat sjuk. Men men, det tar vi igen snart!

 

Nu ska jag städa lite på rummet och försöka få lite plugg gjort. Har så himla mycket. Usch och fy och blä. Tur att solen skiner i alla fall, det får allt att kännas lite lättare.