Och så kom dagen som jag både sett fram emot och samtidigt varit lite rädd för. Min fina gamla klass tar studenten idag och jag önskar så innerligt att det kunde varit jag också. Jag är så sjukt peppad och glad för deras skulle, de har kämpat så hårt och förtjänar verkligen det här. Samtidigt känns det ju såklart jobbigt också. Blandade känslor. Jag var ju beredd på det här när jag gjorde valet att åka som utbytesstudent till USA, visste att jag skulle hamna ett år efter, men det är klart att det känns lite tungt ändå. Men, det är deras dag och jag tänker fira den med dem och försöka att inte tänka på allt det där negativa. Ett år går ju trots allt fort, right?

 

Sitter och äter frukost för tillfället och ska börja förbereda lite grejer till mina fina vänner snart. Har köpt en hel hink vackra, gula rosor som jag ska knyta fast band i och sätta ett litet kort på så att jag kan hänga runt halsen på alla tjugofem fina (föredetta) klasskamrater. Det här är ju deras dag och det ska firas, klart de ska ha blommor i alla fall. Lite annat till min fina kille också, såklart. Hade jag varit rik hade jag kunnat slå till på fina studentpresenter till var och en för det är de värda, men i dag får de nöja sig med blommor, haha.

 

Klockan ett är det utspring, så någon halvtimme innan det lär jag vara i skolan. Sedan åker jag med på flaket, haha. Får mig en studentupplevelse i år i alla fall. Spenderar väl eftermiddagen på jag vet inte hur många studentmottagningar och ikväll blir det förhoppningsvis utgång om min stackars kropp orkar efter febern.

 

Och grattis till alla er som har tagit/tar studenter nu i dagarna! Vilken lycka det måste vara!