En fin vårdag som denna kan man ju faktiskt inte bara sitta inne och plugga, så jag och mamma snörade på oss våra nya älsklingar från löplabbet och tog en runda runt Mörtsjön. Det var hur skönt som helst!

 

Jag har alltid hatat att springa. Alltså, verkligen avskytt det och undvikit det så mycket som möjligt. Nu fick jag ju ett ryck för ett par veckor sedan och bestämde mig för att nej, jag ska banne mig lära mig att springa. Våra kroppar är ju ändå gjorda för att kunna springa och jag kunde knappt jogga i snigelfart i mer än en minut innan jag var död. Jag hittade ett program när jag googlade runt lite, om hur man lärde sig springa 5 km på 12 veckor och jag tänkte att perfekt, nu kör vi! Jag har dragit med mamma i det hela också och vi har som mål att springa tre gånger i veckan. Utöver det försöker jag få in två till träningspass i veckan med mer fokus på styrka.

 

Innan jag började tänkte jag att det skulle bli ett rent helvete, för jag har som sagt alltid hatat att springa. Men, jag bestämde mig för att gå in i det hela med en positiv attityd och ny tycker jag helt plötsligt att det är superkul! Fick ett sådant där band att ha runt armen med mobilen i för en vecka sedan av pappa och har sedan dess börjat använda RunKeeper för att kunna följa mina framsteg och oj, vad roligt det är att se hur snabbt man kan utvecklas bara man pushar sig själv lite. För ett par veckor sedan tog det mig 25 minuter att ta mig runt Mörtsjöspåret som är 2,5 km. Idag tog det 23 minuter. Och jag vet att för de flesta av er så är det värsta snigeltiden, men för mig känns det så oerhört fantastiskt att jag över huvud taget tar mig ut i spåret och njuter av det!

 

Det bästa är att jag börjar inse att ju mer träningsformer jag vågar prova på, desto mer börjar jag älska att träna! Sedan jag bröt fotleden för drygt två år sedan under ett träningspass i thaiboxning har jag gått upp 20 kg, drygt. Det är hur mycket som helst! Grejen är, att då älskade jag att träna. Jag var nere på Strike, där jag tränade thaiboxning, 3-4 gånger i veckan och tränade på gym utöver det ett par gånger i veckan. Jag tränade med andra ord 4-6 gånger i veckan. När jag äntligen fick ta av mig gipset var sjukgymnastiken all träning jag fick och jag fortsatte äta som jag gjort när jag tränade 4-6 gånger i veckan och jag började sakta gå upp i vikt. Sedan åkte jag till USA, där jag inte tränade alls och bodde i en familj som åt snabbmat varenda måltid. Jag åt lagad mat kanske fem gånger på nästan tre månader. När jag kom hem till Sverige hade jag jättesvårt att komma in i en rutin med träning och allt igen eftersom att jag jobbade så olika varje vecka och de dåliga vanorna jag plockat upp i USA hängde kvar. Sedan dess har jag väl försökt att komma igång med träning och allt igen, men aldrig riktigt hållt mig till det. Alltid har något kommit mellan och jag har haft alldeles för många ursäker.

 

Nu är det dock slut med det. Jag har kämpat med att få in en träningsvana sedan årsskiftet men jag har varit sjuk så himla mycket. Har 30 % frånvaro den här terminen och hade man bara kollat på jan-mars hade det nog snarare varit 50 %. Så, det har varit kämpigt att komma igång, men nu börjar jag verkligen få in vanan igen och hoppas stenhårt på att få vara frisk nu när våren kommit. Måste bara förlänga mitt gymkort också, som antingen har gått ut eller går ut de närmsta dagarna, så jag kan gå på lite pass för att få variation i träningen. Har gått in i det här med en positiv inställning och jag ska banne mig inte ge upp den här gången!

 

Avslutningsvis på allt det här babblet vill jag bara tillägga att jag mår så himla bra just nu! Börjar lära mig hantera stress bättre, jobbar på att sänka alla höga krav jag har på mig själv, har mina helger till plugg och roligheter istället för att jobba, har kommit igång med träningen och snart är det sommar! Känns hur bra som helst!